de tre roligaste sakerna jag gjort

3. Gömma pengar på stan

I tvåan på gymnasiet spelade jag mig själv detta spratt. i början av veckan gömde jag en tiokrona på ett ställe ganska nära min skola. Jättekul, tyckte jag, att vara den enda som råkar veta var en liten peng i stora Norrköping ligger gömd. Jag gjorde detta tricks endast två gånger, ska väl medges. Första pengen gömdes i en springa på elstationen i grusbacken som leder från källvindsgatan till Nygatan. Den andra pengen hamnade i jorden runtomkring ett planterat träd i den långa och inte så branta trappan utanför studentboendet Dalkarlen. Jag brukar tänka på dessa händelser ibland. Vad gjorde de med mig som människa?

2. Veta att Robert S. McNamara var med och introducerade både bilbältet och Agent Orange.

Rubriken hadel ika gärna kunnat heta "Berätta Trivia". Jag gillar tat berätta såkallad trivia, jag gillar att veta småsaker. Småsaker är viktiga, småsaker hjälper en att vinna ett parti TP, småsaker kan få en att framstå som en besserwisser. Men när jag såg filmen "Fog of War" i vilken McNamara berättar att han står bakom rubrikens två inventioner insåg jag vilket guld till story jag från och med då förfogade över. Just i detta nu avhandlar en tipspromenadfråga i Uppsala just McNamaras två öden och äventyr. Och jag önskar att det var jag som hade fått berätta historien, min älskade historia.

1. Besöka abroad films Entertainment på kungsgatan

Fortfarande en av mina roligaste förflutna dagar. Sommaren 2006 åkte jag och Kim till stan för att låna film på bibliooteket och ta en titt i Vaxkupan, ganska vanliga sysselsättningar. Det slutade med att min gröna tygpåse vid buss 433:s avgång mot Krokek var fylld med kanske ett tjog filmer och två pantburkar. Filmer lånades på både biblotek och videouthyrare. Men det är besöket i Abroad films entertainment som gjorde dagen så klasssisk. Belägen i ett rum i en lägenhet på en våning som enligt infoskylten på husets fasad skulle ligga mellan två våningarvar Abroad films... på kungsgatan i norrköping den dittils roligaste filmbutik jag besökt. En sömnig man släntrade nedför trappan i lägenheten och öppnade dörren och bad oss komma in. Besöket lsutade med två filmer var. Apropå pantburkarna så köpte vi dem i någon thajbutik som hade rea.

En outgiven skiva del 1

Syd Barrett - The Last Recordings

Syd Barrett avslutade i december 1974 sin musikerkarriär, delvis beroende på psykisk sjukdom, till förmån för ett anonymt liv i födelseorten Cambridge. Hans gjorde det, passande eller tragiskt nog, där Pink Floyds första album, Piper at the gates of dawn, spelades in. Abbey Road studios i London var alltså platsen för detta. Det är en helt instrumental samling musikstycken hans fingrar tänkt fram och rör sig genremässigt mellan blues eller boogie. De instrumentala gitarrstyckena gör nästintill meditativa intryck på mig, med sina svepande slingor och sätta-i-halsen-förvånande infall. Dock saknar jag Syds lugna och melodiskt pratande röst.

Syd hade både rötter och ben i bluesen och det gläder mig att han till slut iallafall var på väg att spela in något som orienterade sig i musikstilen. Det är mig en fin tanke att den psykedeliske Syd ändå rör sig tillbaka till något så enkelt som bluesen, vilket märks i boogien John Lee Hooker. rrgktdnhrkifnerkrjgvkjvhdjkfhrkdfjfghfkjgfshj kfhjlfghfghdkgjhdfgjdgirigjuföpgkoödsokjdgpojdfobgjfiogjdövgjdfböldfjdbjdfjgdbödföjbdibjdibjdföodögkogdjd
ltdjkjldbijdibjblojbdtijhsdjlithdijlötlhdgjthöjgdtöokdbhöogtkbodtögbködkdöottkbdöokdböotkbodökbvoeökdvö